Naken
Sårbar
Vit
Alabaster
Genom
Skinligt
Skör
Så kände jag mig i mötet med dig.
Och det gjorde ont att inse att du kunde skåda rakt in i min själ.
Likt ett kastmärke sitter det.
Såret i min själ.
Såret som gör mig osynlig i världen, synlig för världen.
Det röda kastmärket sitter i pannan fullt synligt för alla och mig själv.
Gör mig hudlös och naken, sårbar och rädd.
Kastmärket är egentligen bara en ingång till det du verkligen vill se.
När du skalar av huden och alla dess porer ser du köttet, bultande och rött.
Senor, nerver och blodomlopp ligger utanpå och fullt synliga. Tillgängliga för dig.
Huden är nu avskrapad och ligger bredvid.
Jag kan se det och jag sörjer. Sörjer min hud. För den var mitt skydd. Mitt skydd mot omvärlden. Nu är jag hudlös och tom. Genomskinligt skör. Ren och vacker. I dina ögon. Men inte för mig.
Sårbar för andras blickar viker jag undan och girar bort. Slingrar, hal som en ål för jag vill inte vara med om det här ! Att bli skådad, rakt in, penetrerad, av andras blickar, som om de kunde se allt jag tänker och känner. Lika tydligt som kastmärket i min panna. Lika tydligt ser du min själ, min smuts och skam. Min skuld. Ja, min längtan också. Det jag allra helst och allra minst av allt vill visa. Det blottar jag. För att du vill. För ditt eget höga nöjes skull. Blottar jag strupen för dig – bit! Förinta mig så som jag förintar mig själv. Skrapa bort min hud – se mig ! För här är jag och bara nu. Bara för dig. Bara nu. Osynlig i världen, men inte för dig. För du har förmågan att skåda rakt in, rakt in i min själ, mitt näste.
Här bor jag nu i ett genomskinligt bo, ett glashus, synligt för alla, inför öppen dager, kan jag inte gömma mig, det finns ingenting som heter privat, det finns ingenting som kan kallas mitt. Jag är till för dig och till allmän beskådan.
För dig utgiven.
Tag och ät.