Så, då har vi alltså stigit in i ett nytt diskursivt rum och frågan om vad detta egentligen är infinner sig. Rosenlarv förlag reder ut begreppen men minns att ett nytt diskursivt rum inte är ett uppslagsord att nåla fast och slita benen av. Det anstår inte en sådan fras att göra sig mindre än den är. En enkel beskrivning skulle säga att det handlar om att se litteratur på ett nytt vis eller att sila fram nya betydelser. Det kan vara en bok, ett språk eller kanske ett litterärt universum som inte tidigare varit synligt för mig, dig, oss eller kanske alla. Rummet kan också ha knarrat med dörren genom historien, eller kanske till och med igår. Upptäckts för att sedan glömmas bort av det stora flertalet.
Ursprung: Rosenlarv lånade systerligt orden av Elisabeth Grosz som i den första essän i boken Space, Time and Perversion försöker reda ut vad en feministisk text kan tänkas vara. Detta är givetvis alltid beroende av sammanhang men bland annat menar hon att en feministisk text bör ifrågasätta de vanliga, patriarkala sätten att berätta samt öppna upp nya okända och otänkta diskursiva rum. Grosz essä håller sig på en väldigt teoretisk nivå och erbjuder inga exempel eller riktlinjer för hur hennes kriterier ska tolkas. Att ifrågasätta berättande och sparka in dörrar kan göras på många vis, vissa som inte ens går att föreställa sig. Litteraturen kan berätta saker som andra typer av text har svårare för. På andra sätt.
Ett nytt diskursivt rum är ett småleende åt sådant vi känner igen men inte tidigare haft ord för. Ett lättnadens aha när orden lägger sig i sina rutor och stavar fram meningen som hör till bilden. Eller när bokstäverna kastas om och bildar en annan förståelse. Det viktiga är att vi tar oss in i rummet, drar fingrarna över tapeterna och hoppar hopprep på golvet. Det viktiga är att rummet upplevs som nytt av dig, mig, alla eller kanske oss.
En diskurs: är framför allt en diskussion det knappt går att ge sig in i utan att trassla till det. Vi nöjer oss med herr Foucault. Han menar att en diskurs är en stor gruppering av uttalanden som styr sättet vi talar om och uppfattar något. Det handlar alltså om hur det upprepade sätt att beskriva saker också skapar dem. Exempel som ofta nämns i samband med herr Foucault är vansinnet eller sexualiteten. Sättet att benämna bestämmer vår uppfattning. Diskurser är både skapande och begränsande. En diskurs kan vara en väldigt stor sak som följer med länge i olika former, tänk förslagsvis på föreställningen om "den naturliga kvinnligheten", eller en ganska liten sak som en yrkeskårs inbördes språkbruk.
Ett rum: är framför allt en plats för allt som kan tänkas. Det kan vara en plats med ett skrivbord, utrymme för skrik, tysta tonlägen eller en mallig dagbok. Rummet kan vara bokstäver mellan pärmar som modellerar fram en länge övertäckt erfarenhet, ett hemligt språk eller en megafon att höra varandra i. De dåliga flickorna, de som inte visste hur det gick till att bli riktiga bor där. Med läppstiftet på sned eller alldeles läppstiftslösa, delar de givetvis gärna sina stolar och sängar med knypplerskorna och samhällsmödrarna. Det är inte konstigt alls, bara nytt och okänt. Fast det är många som länge känt till det, att det mycket väl går att bryta författare i femininum. Ett rum kan vara ett förlag som blickar förbi en mur av bokhyllor och upptröskade frågeställningar. Kan vara Rosenlarv.
I ett nytt diskursivt rum, i Ett eget rum finner Virginia Woolf att Chloe tycker om Olivia och vi glädjs med henne över det. Någon skrattar, någon är arg medan en annan skriver poetiska omformuleringar av lätta fötter och fula namn. Ännu en nyser dammet av en bok från mormors tid och tänker att det är synd att hon fått veta om den först nu. Att vissa sätt att tala fått viskas. Det allra bästa med rummet är svängdörrarna och att Rosenlarv slunkit in och gläntat ett fönster.
Läs mer:
Maria Margareta Österholm, från Rosenlarv, har skrivit en magisteruppsats om feministisk skönlitteratur - "Äckliga flickor och brutala blommor", som du kan hitta på Libris.
UPPTÄCK NYA DISKURSIVA RUM!