Alfhild Agrell

Räddad

Räddad, som kom ut första gången 1882, innehåller ett inspirerande ursinne som griper tag i läsaren. Viola kan inte lämna sin hänsynslöse make, efter som det skulle innebära att hon förlorade sitt barn. Hennes situation fyller henne med hat och bitterhet mot maken, samtidigt som kärleken till sonen tvingat henne att låtsas vara den hustru som mannen vill ha. Räddad är en pjäs om moderskapets villkor, kärlek och kvinnors utsatthet.

Under 1880-talet var Alfhild Agrell en av Sveriges mest uppskattade dramatiker av både publik och kritikerkår. Tillsammans med till exempel Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler tillhörde Agrell en generation som krävde samma rättigheter som män och tog plats i den offentlighet som inte ansågs passande för kvinnor.

Läs ett smakprov ur Räddad här. Pjäsen ingår i Rosenlarvs dramatikserie.

Sedan 2009 finns Räddad översatt till farsi. Du kan köpa den direkt av översättaren, Farrah Mustajärvi, genom att skicka ett mejl till henne.

Pressröster:

SKÖNT SKILDRAT KVINNOUPPROR [...] Det är uppenbart att Alfhild Agrell utmanar sin samtid med Räddad. När Viola slutligen släpper ut all sin ilska över att ha blivit behandlad som ett fä och ett fån skonas ingen.
Sara Granath, SVD 19 sep 2007 (länk)

Agrell har en spänstig dramaturgi, kastar sig med spetsiga ironier och ett vitalt språk in i en ­feministisk protest. När hennes Viola reagerar mot förtrycket från make, svärmor och tjänstefolk i ett dammigt äktenskap sker det i ett våldsamt och kompromisslöst uppror som kan få ­Ibsens Nora att blekna. Alfhild Agrell ser jag gärna mer av.
Theresa Benér, SVD 19 nov 2007 (länk)

Folk blir ju chockade när de sett "Räddad". De undrar: Hur kan pjäsen vara så okänd, den är ju fantastisk, säger Jenny Andreasson.
Betty Skawonius, DN 23 maj 2008 (länk)

SENSATIONELLT SPÄNSTIG [...] Jag lånar ett av Augusts utropstecken och säger bara en sak - se den!
Leif Zern, DN 10 dec 2007

Räddad är en tät och välskriven pjäs i samma genre som Ibsens Ett dockhem, en protest mot manssamhället som gjorde kvinnan omyndig. Alfhild Ahlgren sparar inte på krutet i sina giftiga formuleringar och hon kunde verkligen skriva dramatik av det handfasta och realistiska slaget.
Kajsa Öberg Lindsten, Alba nr2 2008 (länk)